Ingrid Betancourt och Clara Rojas Se även:
|
Det
mod och den envishet hon har visat prov på i sin kamp mot korruption och
droghandel i sitt land, har gjort henne känd och beundrad världen över. Ingrid
Betancourt har tillbringat större delen av sin barndom utomlands,
mestadels i Frankrike där hennes far var Colombias ambassadör i UNESCO. Det
är också i Frankrike som Ingrid har tagit sin examen i statsvetenskap. 1989 när Ingrid, hennes man och deras barn bor i USA, får hon via sin mor
veta att den colombianske presidentkandidaten Luis Carlos Galán har mördats.
Galán
personifierade hoppet om en radikal förändring för landet eftersom han
insisterade på att avtalet med USA, om att lämna ut narkotikasmugglare,
åter skulle följas.
Colombia är nära ett sammanbrott, söndrat efter år av krig. Fångad
mellan marxist-gerillan, paramilitärer, drogkarteller och maktlösa eller
korrumperade politiker är det inte många som vågar säga sin mening
eller ge det colombianska folket en ny vision om sitt land. Ingrid
Betancourt bestämmer sig för att göra just det. Hon lämnar det lugna
familjeliv hon levt för att 1990 återvända till sitt land och ge
framtiden en ny riktning. Ingrid
arbetar först i sin mors senatorskampanj och därefter på
finansministeriet. Några
år senare är hon frustrerad över de få resultat som uppnåtts och hon
bestämmer sig för att ge sig in i politiken tillsammans med sin vän
Clara Rojas. Ingrid väljs in i deputeradekammaren 1994. Hon anger oupphörligen korrupta politiker, i synnerhet
Ernesto Samper som hon dock hade gett sitt ljumma stöd i hans
presidentvalskampanj -94. Ingrid fördömer korruption, våld, kämpar för regional utveckling och står
på de allra mest utsattas sida. Flera gånger har hon blivit hotad till
livet och hon har med nöd och näppe klarat sig undan ett attentat.
Hennes barn har varit tvungna att flytta utomlands eftersom även de har
hotats. Ingrid blir ständigt attackerad i tidningarna. De mest avskyvärda
anklagelserna har kommit från hennes kollegor och blivit förmedlade av
skrupelfria journalister. Hon
har vid flera tillfällen blivit tvungen att offentligen försvara sin
heder och har alla gånger blivit rentvådd.
1998 startar Ingrid sitt eget parti Oxigeno (syre) och ställer upp i
senatsvalet. Hon
är den kandidat som mot alla förväntningar får flest röster i hela
landet. En senatspost ger visserligen mer inflytande än en plats i
deputerade-kammaren men snart förstår Ingrid att det enda sättet att ändra
systemet är att bli vald till president i maj 2002. Hon lämnar sin plats i senaten i slutet av 2001 med de
uppseendeväckande orden ”När jag blir president kommer jag att låta
er avgå allihop” Den
23 februari 2002, i början av sin presidentvalskampanj, kidnappas Ingrid
och hennes kampanjledare Clara Rojas utav FARC-gerillan (Colombias Beväpnade
Revolutionära Styrkor) längs vägen till San Vincente…
|